Det väntade, men inte helt givna, beslutet från moderaternas partistyrelse kom nu i kväll. Martin Wannholt utesluts.
Alla som arbetat partipolitiskt förstår problematiken i det Wannholt gjorde tillsammans med Vägvalet. Normalt sett är det en rimlig grund för uteslutning. Men bara normalt sett.
Vad moderaternas partistyrelse struntat i är förspelet till den s k kuppen i fullmäktige.
- Wannholt var den första politiker med tungt uppdrag som kritiserat Västlänken. Detta sågs inte med blida ögon av moderatledningen i Göteborg som tillsammans med sex andra partier lovat att till varje pris försvara och genomföra Västsvenska paketet. Här startade den systematiska utmanövrerineng av Wannholt.
- Pga av sin öppna kritik av Västlänken fick Wannholt oerhört mycket stöd i valet. En rimlig bedömning är att Wannholt personligen drog in röster motsvarande 2-3 extra mandat för moderaterna. Detta retade moderatledningen i Göteborg ännu mer, för det satte fingret på hela Alliansens misslyckade opinionsbildning kring Västsvenska paketet. Wannholt måste bort.
- Som straff för sin kritik av Västlänken sparkades Wannholt som kommunalråd av M. Dessutom med krystade motiveringar av karaktären ”jämn könsfördelning”.
Moderatledningens plan var att Wannholt snällt skulle acceptera att strunta i sina väljare och tillbringa de närmaste åren som ”röstboskap” i fullmäktige.
Tack och lov hade Wannholt integritet att följa utslaget i valet och tillsammans med Vägvalet rätta till de misstag göteborgsmoderaterna gjort.
Om moderaternas partistyrelse hade haft en gnutta vilja att rädda moderaterna (och Alliansen) i Göteborg hade man hittat ett sätt att undvika uteslutning. Men man valde, högst medvetet, den hårda linjen. Lojalitet med partiledningen är viktigare än att följa väljarnas val.
Det sätter fingret på problem i moderaterna, men framför allt på en politisk kultur där medborgaren i största möjliga utsträckning skall hållas kvar på åskådarplats utan möjlighet att påverka.