I kommunallagen finns en skyddsmekanism som hindrar en majoritet från att besätta alla platser i en nämnd eller styrelse i en kommun. Genom att begära s k proportionella val kan en minoritet tvinga fram att styrelseplatserna fördelas efter partiernas storlek.
Enkelt uttryckt kan man säga om ett parti har 20% av mandaten skall de också ha 20% av platserna i nämnderna. Vid fördelningen används den sk d’Hondts metod
En bra beskrivning av hur detta fungerar praktiskt finns här.
Metoden missgynnar små parter och gynnar stora partier. För att undvika en ”orättvis” fördelning kan därför små partier gå samman i valgrupperingar för att försäkra sig om platser i styrelser.
Om alla partier i Göteborgs kommunfullmäktige hade gått fram var för sig hade Vägvalet fått en plats kommunstyrelsen av egen kraft, och KD hade inte fått någon plats i kommunstyrelsen. MP hade fått en plats
Genom att M-FP-KD-S-V-MP bildade kartell så kunde man knuffa bort Vägvalet och lägga ett förslag där KD fick en plats (skänkt av M) och MP fick en plats på Vägvalet bekostnad. Men tack vare att Wannholt och Vägvalet gick ihop korrigerades detta och MP:s plats gick i stället till Wannholt.
Fi hålls utanför kommunstyrelsen pga av att övriga Rödgröna inte ville dela med sig av platser så som M gjorde med KD.
Min slutsats är att både Rödgröna och M-FP-KD uppenbarligen tycker att det absolut viktigaste för Göteborg är att minimera inflytandet och insynen för de som stödjer resultatet i folkomröstningen. Tack vare Wannholt misslyckades kuppen.
Här är tabellen för de olika resultaten vid proportionella val.
